Galle Fort and the south coast: ramparts, reefs and a very long sunsetGalle Fort och sydkusten: vallar, rev och en väldigt lång solnedgång

Around five in the afternoon, Galle Fort turns towards the sea. Families spread out on the grass of the ramparts, boys dare each other to jump from Flag Rock, a cricket match starts on the esplanade, and the light over the Indian Ocean goes slowly from white to gold to copper. It's the best free show on the island, and it happens every day.

Vid femtiden på eftermiddagen vänder sig Galle Fort mot havet. Familjer breder ut sig på gräset uppe på vallarna, pojkar utmanar varandra att hoppa från Flag Rock, en cricketmatch börjar på esplanaden och ljuset över Indiska oceanen går långsamt från vitt till guld till koppar. Det är öns bästa gratisföreställning, och den pågår varje dag.

The Portuguese built the first fortifications here in the late sixteenth century; the Dutch, who took Galle in 1640, rebuilt them into the great bastioned walls you walk on today. Inside is a grid of narrow streets lined with merchants' houses, churches, a mosque, a lighthouse and a clock tower — still a living town, not a museum, and a UNESCO World Heritage Site since 1988.

Walk the ramparts clockwise from the main gate to the lighthouse at sunset. By day, duck into the side streets: Church Street, Leyn Baan Street and Pedlar Street hold small galleries, jewellers, cafés in old courtyards and shops selling Ceylon cinnamon — the real, sweet kind, not cassia.

Portugiserna byggde de första befästningarna här i slutet av 1500-talet; holländarna, som tog Galle 1640, byggde om dem till de mäktiga bastionsmurar du går på i dag. Innanför ligger ett rutnät av smala gator kantade av köpmannahus, kyrkor, en moské, en fyr och ett klocktorn – fortfarande en levande stad, inte ett museum, och ett UNESCO-världsarv sedan 1988.

Gå vallarna medurs från huvudporten till fyren i solnedgången. På dagen kan du slinka in i sidogatorna: Church Street, Leyn Baan Street och Pedlar Street har små gallerier, juvelerare, kaféer på gamla innergårdar och butiker som säljer Ceylonkanel – den äkta, söta sorten, inte kassia.

East of Galle, the A2 coast road runs past a string of bays, each with its own character:

Unawatuna — a sheltered, swimmable bay ten minutes from the fort, with a jungle path over the headland to quieter Jungle Beach.

Weligama — a long, gentle beach break where most people take their first surf lesson. Look out for the stilt fishermen on their poles near Koggala and Ahangama.

Mirissa — the classic palm-fringed crescent, with the island's best whale-watching boats leaving from the harbour between roughly November and April.

Tangalle — further east and much quieter: long empty beaches, big waves (swim with care) and a few very good small hotels.

Öster om Galle löper kustvägen A2 förbi en rad vikar med var sin karaktär:

Unawatuna – en skyddad vik där det går bra att bada, tio minuter från fortet, med en djungelstig över udden till lugnare Jungle Beach.

Weligama – en lång, snäll strandbrytning där de flesta tar sin första surflektion. Håll utkik efter styltfiskarna på sina pålar vid Koggala och Ahangama.

Mirissa – den klassiska palmkantade bukten, där öns bästa valsafaribåtar lämnar hamnen ungefär mellan november och april.

Tangalle – längre österut och mycket lugnare: långa tomma stränder, stora vågor (bada försiktigt) och några riktigt bra små hotell.